Kommer ni ihåg när hon gick ut genom dom där stalldörrarna hon 1 gång i veckan gått genom sedan hon var 6 år gammal? När hon med gråten i halsen sa farväl till hästarna som alltid fått henne att må bättre? För hon visste inte hur hösten skulle bli, om hon kunde återvända, om hon ville. Idag återvände hon. Kramade vänner. Kramade hästar. Fick skit under naglarna. Hon tänker fortsätta återvända, i alla fall ett litet tag till.

För hon kände sig hemma igen.