Dear whoever is reading this, dont forget to smile today.

Tvåsiffrigt jobbantalstimmar i en kokande restaurang. 45 kg potatis och 250 matgäster. Färdigskriven packlista och tågbiljetter bokade. Om en vecka plus minus några timmar är en vän hemma igen. Loreen vann igår och det är faktiskt rätt häftigt. 1 vecka och 1 dag kvar till sommaren.

En söndag tror jag det här kallas faktiskt.

Efter 9,5 timmar arbetandes i en alldeles för varm restaurang har så även hon fått sätta sig i solen. Med en glass och en tidning om resemålet som heter Grekland. Det duger om vi säger då.

Lämnar avslutningar på terminens tre sista uppgifter åt sitt öde, dom lär ju inte försvinna direkt. Istället är det dags för grillning i fina Undersvik. Och som vanligt står jag för bärpajen. Årets första dessutom.

Hatten av för idag. En leendes dag. Kanske för att vi klarade mattematiken själva. Kanske för att solen sken och jag tog en promenad med en vän. Kanske för att farmor bjöd på jordgubbar. Kanske för att jag ikväll verkligen förstod varför jag umgås med hästar, och fick beröm för det. Eller kanske för att jag om precis två veckor har sommarlov och befinner mig nere vid Medelhavets värme. Tack idag.

Klockan är halv 9. Omgivningen stinker koskit. Inte en levande kotte i siktet.

Jo, det är fint å vara hemma igen.

Efter ikväll delar hon så väl godispåse som hemligheter med en åttaåring.

Converse i all ära, men att gå in dom, det är ett rent helvete. Typ hej skavsår! Plånboken mer full än tom efter några timmar på stan idag. Magen är full den med, med sån där iskall kaffe, satt fint den. Stockholm har haft sommarvärme och jag har ett X antal gånger svurit åt mig själv för att jag inte lämnade jackan hemma.

Fick umgås med såna där fina vänner idag. Vänner hon fann på en språkresa och vars band bara växer. Och att ha picknick inne i gallerian, sjunga opera i tunnelbanan och göra sit-ups i parken, det kan vara rätt trevligt det.

Så vad har hon gjort idag egentligen? Drömt om pepparkaksdeg och dränkt sig i medborgarrättsrörelsen är svaret. Och ja, hon ligger fortfarande kvar på havets botten. Fast där får hon också stanna, för väskan har inte blivit packad än och dödligt tidigt imorgonbitti ska hon ut på nya äventyr.

Det tog två år och tre månader att få en synundersökning bokad, brytningsfel att bli erkänt och nya glas istället för sönderrepade provglas att bli beställda. Skomakarens dotter går barfota, optikerns dotter går blind.
Nu är det onsdagskväll och vart näsan leder, det vet hon inte riktigt än. Sånt som märks helt enkelt.

Hennes ridlärare prickade in dom exakta orden idag, utan att ens ha en aning om vilken sanning dom spred. Och värme.

Efter att ha funderat ett tag kom jag fram till att dagen inte blev så bortkastad ändå. Någonting hände ju faktiskt för första gången på den gigantiska håltimmen, jag och Moa begav oss ut på ett litet äventyr och tågresan hem tar nog priset för sjukaste tågresan i år.
Vart ni finner mig resten av kvällen nu? Uppkrupen i soffan, med ett stort glas mjölk och rostade mackor med marmelad till. Storgråtandes till dubbelavsnittet av den föreviga avslutningen, min trygghet i vardagen. Hur ska det här sluta då?

Idag var jag på kalas. Ett riktigt kalas med både tårta och glass, musikstopp och fiskedamm. Agnes fyllde (1)8 så det var ju en självklarhet. Och vet ni, jag njöt så otroligt mycket varje sekund. Att få vara barn igen. Åh. Var nog världens bästa kalas dedär!
Fast ikväll var jag tillbaka till mig själv igen, och till dom där två man snackar skit med på toalettlocket. Och åker på björnsafari med såklart.

Kärleken i en hunds ögon när man säger orden "gå ut" och "ska vi cykla". Tröttheten som infaller när man rensar godispåsen. Lyckan som uppstår när man inte vidbränner middagen. Besvikelsen i att när man för en gångs skull tittar på hockeyn, så förlorar Sverige. Katastrofen som uppkommer när nagellacket inte gör som man vill.
Och pirret i magen när det imorgon äntligen är dags för kalas.

Att komma till skolan en fredag runt åttatiden innebär att det inte är många levande själar där. Typ inga alls faktiskt. Så att dunka musik och få ihop en dans är rätt kul. Fast roligast är det att titta på dansinspelingarna såhär efteråt. För dom är ju rätt coola liksom.
Och nu är det helg, fredag, dags för klippning av hår och hej vad jag mår bra!