Folk tycker jag bloggar dåligt, och så kan fallet vara. Och visst jag hinner om jag vill, allt handlar om att prioritera här i livet (liksom prioriterar att gå igenom twitterflödet 6749032 gånger istället för att blogga typ) 

Fast om jag ska vara helt ärlig så sitter det nog mer i att jag under loppet av 2 veckor först var med när Fredrik blev stoppad av polisen, sen fick jag punktering på cykeln, en dyr köksbänk här hemma har blivit märkt för livet under mitt vakande öga också, polisen som stoppade mig har vi ju hört om, den 13 juni ska jag till domstol och vittna mot Fredrik böter, jag missade nästan mitt flyg i torsdags och igår (måndag) var jag och mina barn med i en mindre bilolycka. Huvudet hinner liksomm inte riktigt med i att man samtidigt ska träna, göra läxor och laga mat och packa och åka till Florida och ta hand om kompisar och längta efter kompisar och vara sjuk och få ihop barnens aktiviteter och snapchatta och vara psykolog och ha ett liv, och utöver allt detta ska man blogga om skiten (mest bra skit) som händer. 

 

I alla fall, vi blev påkörda bakifrån igår påväg hem från skolan. Vi stod still vid en stopp-skylt och herrn bakom missbedömde avståndet framåt helt enkelt. Ingen skada skedd förutom på bilen och att polisen inte hann komma till platsen innan herrn bakom stack i panik till sjukhuset (dit han var på väg från början)

 

Så idag ska vi hänga på polisstationen för en efteranmälan jag och Fredrik som sällskap. Och sen tänker jag hålla varenda tumme för att jag slipper vara med om några fler adrenalinkickar på några veckor. 

Hoppas kan man ju alltid göra liksom. Och sen är idag en sån där dag med "3 aktiviteter på 3.5 timmar" så ni vet ju vart ni har mig i eftermiddag liksom.