Idag har jag haft lite aha-känsla och återigen har stenen ramlat ner i magen på mig.
Det är faktiskt New York City jag ser från bilparkeringen vid simningen nästan varje dag.
Och det är ju faktiskt coolt. 

Solen har visat sig och vi har samlat soltimmar ikapp med sömntimmar och druckit milkeshake när barnen hängt i skolan. Sen hängde barnen med mig och jag har fått mig en läxa på att en inte tjänare speciellt mycket tid på att stressa i bilen, men dock tjänar en på ärlighet. Vi har hängt på simavslutningen också, ätit pizza och dounuts med andra barn och föräldrar. Barnen fick priser och Linnea, mitt äldsta värdbarn, fick även höra orden "this is the swim future" av sina tränare.

Stolt au pair, japp.

Sen slutade jag och Fredrik torsdagen med grötmiddag hemma hos honom, jag hade peach-smak och han äpple med kanel. Nu ska jag dock gå och slåss mot en finne på kindbenet som vägrar ge upp livet. Och försöka hitta myggan som envisas med att surra runt mitt öra, och ta livet av denne också.

Klockan har blivit fredag här borta redan (igen) och på söndag är det tydligen juni. Och om 1 vecka kommer världens bästa människa sova bredvid mig i sängen.