I och med den där lilla detaljen med att jag bosatt mig i New York under det här året, så skulle jag nog vilja säga att allt jag gjort sedan 5e januari, har varit någonting nytt. Och jag har älskat varenda sekund av det.
Men för att sammanfatta det hela: förra året gjorde jag debut i klackskor när jag gick på bal, i år äger jag fler klackskor än jag har fingrar på en hand, känner att det är en rätt bra sammanfattning på år 2014. 

 

Jag hade inga nyårslöften, men jag hade löften som au pair och ett löfte till mitt år i staterna, och jag uppfyllde alla 3 - med bravud. 

 

5e januari, alla dagar i veckan. Men återigen, det handlar inte om datum - det handlar om alla fantastiska minnen år 2014 givit mig. Tack. 

 

Jag har varit så bakfull en gång att jag seriöst trodde jag var påväg att dö, och behövde samtidigt jobba.
Ungefär det värsta jag varit med om ja. 

 

När jag mutat barnen med Starbucks. Och mina skoköp såklart, 20 par skor, på 1 år. Den ni. 

 

Mig själv och den personen som vuxit fram tack vare New York och mina värdbarn. Så jävla stolt. 

 

Soundtracket till Frozen. Seriöst jag har somnat till det 1 gång i veckan i ungefär 1 års tid. 
 

Absolut ingenting. Eller ja, druckit mindre alkohol för njurens skull kanske. 

 

Klubben 1 Oak, det ligger en förbannelse över oss två nämligen men jag ska lyckas ta mig in, förr eller senare. Inte för att det finns så mycket senare kvar nu men det ska gå. 

 

"Netflix."

 

Gatumusikanterna i tunnelbanesystemet.

 

Jag önskar fortfarande att jag inte tappat bort min mobil där i sommras, jag önskar tillbaka alla videklipp på mina barn. Och jag kommer för alltid önska att jag skulle kunna stanna mer i NYC.

 

Det faktum att jag har kunnat gått in på google maps och den blå pricken har alltid visat att jag är i New York.

 

Jag har saknat er Sverige. Mer än jag visat många gånger. Jag har saknat risgrynsgröt och vettiga rödljus. Men mest av allt saknar jag en hund vid namn Pussel, min hund.