När blev uppräkningen nerräkning? 

Men igår kunde jag i alla fall smsa mina kompisar och säga "Om exakt två månader är jag på roadtrip i Californinen tillsammans med Pemsan."
Hur sjukt är inte det egentligen. De är verkligen som de säger, ett år går äckligt fort, på gott och ont. Har under morgonen suttit och tittat tillbaka i arkiviet på november för 1 år sedan då livet mest handlade om en jäkla massa pappersarbete för att kunna åka till USA, livet handlade om pepparkaksfabriken och tacofredagar i Gävle. Livet har verkligen förändras sedan dess, då förstod jag aldrig att jag skulle åka iväg, förstod inte innebörden av att "bo i USA 1 år," verkligen bettyde det. Och jag var aldrig helt säker på att jag verkligen ville åka, sen fanns det aldrig riktigt någon återvände och nu sitter jag här, och allt jag verkligen vet för säkerhet är att det bästa jag gjort i livet, är att åka. Nu är frågan mer, gör jag rätt i att lämna? 

 

Barnen har halvdag idag så strax ska jag hämta upp Frida och hennes två kompisar vid bussen, de ska nämligen få en heldag med deras favorit-aupair. Sen ikväll ska jag få sällskap av min favoritkompis!